Tmp

From Categorism.com
Revision as of 00:18, 2 June 2021 by Xzenu (Talk | contribs)

Jump to: navigation, search

Kategorier är inte biologi, och medmänsklighet är inte vulgärt

Visst kan det vara lockande att dela in sin bild av tillvaron i enkla svartvita motsatspar, intala sig att de medmänniskor som inte passar in i ens överförenklingar inte existerar på riktigt eller åtminstone inte skulle vara värda någon respekt. Denna frestelse bör vi dock alla hjälpas åt att hålla på avstånd. I århundraden har inkvisitorer i religionens och psykiatrins namn försökt tvinga sexuella minoriteter och könsidentitetsminoriteter att sluta existera. Tillsammans med omgivningens utfrysning och stigmatisering skapar dessa destruktiva avarter av ”själavård” respektive ”psykvård” en illusion av att behöva bli ”befriad” från sin identitet, samtidigt som de kommer med falska löften om att kunna tillhandahålla denna ”befrielse”. Att detta utgör övergrepp och charlataneri har med åren blivit allt mer uppenbart, men tyvärr finns det fortfarande de som kämpar för dessa destruktiva gamla traditioner. En av dessa är Peter Warkander, som i Expressen den 25:e maj utmålade att all könskorrigerande behandling för transpersoner måste upphöra, till förmån för att transpersonerna istället ska utsättas för den gamla misslyckade strategin att samhället ska pressa dem till att avsäga sig sina könsidentiteter. Det framgår inte av artikeln huruvida Warkander drar en skarp gräns mellan å ena sidan transpersoner och å andra sidan homosexuella, sadomasochister och fetischister, eller om det gamla förtryck han söker återinföra för en av de fyra grupperna är något han även förespråkar att det även ska drabba de tre andra grupperna. Det argument som Warkander framför är att det enligt honom själv skulle vara ”vulgärt” att acceptera transpersoners självupplevda könsidentiteter. Närmare bestämt bygger Warkander en gravt felaktig falsk dikotomi mellan å ena sidan biologi/objektivitet och å andra sidan språk/känsla/upplevelse, och anklagar alla som accepterar transpersoners könsidentiteter för att ha valt fel sida. Han framför inte några argument för varför denna världsbild skulle stämma, istället ägnar han lejonparten av artikeln åt att redogöra för olika perspektiv vilka inte ger något som helst stöd för de positioner han fastslår. Ett mycket grundläggande fel i hans dikotomi är att han missar att känslor och upplevelser är biologiska: Hjärnan är en del av kroppen. Grunden för en persons könsidentitet och sexualitet läggs förmodligen redan på fosterstadiet, och fortsätter sedan stabilisera sig under hela barndomen. Varför skulle könsorganen vara viktigare än hjärnan för en persons identitet? Det Warkander förespråkar är inte biologi, utan snarare någon slags könsorgansessentialism. Ett lika grundläggande fel är att han missar att våra kategorier om biologi inte är biologiska i sig själva. Istället utgör kategorier som ”man” och ”kvinna” språkliga konstruktioner vilka vi människor använder för att beskriva biologi. Dylika konstruktioner kan vara mer eller mindre träffsäkra.

I sin bok ”Så gick det till: Bevisen för evolutionen” argumenterar biologiprofessor Richard Dawkins för att vi inte kan förstå evolutionen om vi misstar djurarter för att vara något som existerar i naturen. Det som i själva verket existerar i naturen är enskilda djur. De kategorier som vi människor indelar djuren i är något som vi människor gör. Detta kan bli enklare att förstå om vi utgår från Karl Poppers uppdelning i tre världar, gärna i kombination med Kahnemans uppdelning av mänskligt tänkande i två system. Låt oss skilja mellan den externa verkligheten utanför våra medvetanden (Poppers värld 1), de mentala verkligheterna inom våra medvetanden (Poppers värld 2, Kahnemans system 2), de sociala verkligheterna mellan våra medvetanden (Poppers värld 3), samt de upplevda verkligheter som våra hjärnor skapar i mötet mellan de tre första typerna av verklighet (Kahnemans system 1). Definitionen av en djurart brukar i teorin vara att två djur som kan fortplanta sig med varandra tillhör samma art, medan djur som inte kan fortplanta sig med varandra utgör olika arter. Men som Dawkins visar så kan djur av samma art fortplanta sig utom när de inte kan det, medan djur av olika art inte kan fortplanta sig utom när de kan det. På samma sätt är uppdelningen i två kön en konstruktion som fungerar utom när den inte fungerar. När uppdelningen i två kön inte passar in på transsexuella, intersexuella, ickebinära med flera så är det uppdelningen det är fel på, den är alltför överförenklad.